Arkiv för ‘Olika HiFi-produkter’ kategori

Stig Carlsson – Sveriges mest berömda högtalarkonstruktör

25 oktober, 2011

Stig Carlsson är förmodligen Sveriges mest berömda högtalarkonstruktör, kanske till och med hifi-personlighet. Till dig som inte känner till Stig Carlsson och alla hans fina prestationer kommer här en genomgång.

Stig Carlsson var utbildad civilingenjör på KTH. Hans första högtalare kom till redan 1953 med den mytomspunna ”Kolboxen” eller som den egentligen hette Lund Ortho Acoustical Systems 1001.

Det var en aktivhögtalare som var bestyckad med en 10 tums bas i botten a

v den avlånga cylindriska kabinetten en 8 tums bas/mellanregister i toppen omgärdad av 4 stycken diskanter. Högtalaren var även utrustad med ett 10-12 watts rörslutsteg.

1966 började dom verkliga framgångarna i och med bildandet av företaget Sonab och folkhemshögtalaren Sonab OA-5. Namnet OA-5 betydde att det var en ortoakustisk högtalare med 5 stycken högtalarelement. Det är ofta en missuppfattning att ortoakustisk stod för rundstrålande eller liknande men egentligen betyder det snarast ”riktigtljud”. Namnet skulle dessutom följa med alla Sonab och Carlssons högtalare trots att högtalarna hela tiden blev allt mer direktstrålande.

Sonab OA-5

Sonab OA-5

Det finurliga i Stig Carlssons konstruktioner var att han insåg att det var smartare att inräkna rummetsväggar i konstruktionen och ta nytta av dessa i stället för att enbart se dom som något av ondo. Det ljud som reflekterades av bakomvarande vägg var noga uträknat vad gäller riktning och fas. Tack vare detta kunde också högtalaren stå mot väggen. Väggen användes också som basstöd vilket ger den karakteristiska djupbas som Sonab och Carlsson högtalarna klarar av att leverera trots små lådor och element.

Efter över 100 000 exemplar av Sonab OA-5 typ II hade sålts var det dags för nästa serie den så kallade 70-tals serien. Det var högtalare som på många sätt till det yttre påminde om dom tidigare OA-5 och OA-6. Skillnaderna låg framförallt i att högtalarna i 70-tals serien inte längre var rundstrålande utan till en högre grad använde sig av direkt och reflekterat ljud.

Sonab OA-12

Den minsta högtalaren i 70-talsserien var den lilla kuben OD-11. Men dom verkligt klassiska modellerna hittade du i OA-serien med OA-12,OA-14, OA-116 och bjässen OA-2212. Här beskriver siffrorna också elementen men specificerat i deras roll 2212 betyder t.ex. att det är en högtalare med 2 basar, 2 mellanregister och hela 12 diskanter.

1978 lades det statsägda företaget Sonab ner efter ekonomiskaproblem till följd av en felsatsning att försöka sälja mobiltelefoner till en obefintlig marknad. Högtalare med namnet Sonab efter 1978 har ingenting med Stig Carlsson att göra och var till 99% billiga högtalare som försökte utnytja det välrespekterade varumärket.

På 80-talet började Stig Carlsson återigen tillverka högtalare denna gången under varumärket Carlsson tillsammans med bland annat John Larsen (som idag fortsätter tillverka högtalare enligt Carlssons ideér under varumärket Larsen) i småländska Skillingaryd. Den nya serien var ytterliggare ett steg emot direkt ljud men fortfarande i samverkan med bakomvarande väggs reflektioner. Första högtalaren i serien var OA-51 en högtalare som till formen inte liknar något annat men som även prisades för just sin design. Detta är på många sätt den mest eftertraktade av Stig Carlssons högtalare och kanske också den mest välljudande, särskilt i någon av dom många uppgraderingar som släppt av Carlsson och SSC själva eller Larsens LE.

Carlsson OA-52.3

Ytterligare två högtalare släpptes under 80-talet OA-50 och toppmodellen OA-52. Detta var relativt nätta golvstående högtalare den senare med en form som påminner om en liten fåtölj.

Stig Carlsson dog den 8 mars 1997. Efter hans död släpptes ytterliggare en högtalare under Carlsson varumärket OA-58. OA-58 är konsturerad av Ingvar Öhman och såldes under ett par år in på 2000-talet jämsides med OA-52.3.

/ Carl

Michael Green design

Mcintosh – blåttljus, svartglas och bra HIFIljud

HIFI-anläggning kopplad till din nya Platt-TV

30 september, 2011

Att koppla en platt TV till din HIFI-anläggning är ingen större utmaning, men allting beror på vad dina enheter är utrustade med. För att kunna ha en större frihet är det bra om din TV förutom optiskt utgång även har RCA och eller hörlursutgång. (3.5mm2 kontakt.)

HIFI anläggning kopplad till TV med endast optiskt utgång.

Prisvärd receiver med optisk ingång

Prisvärd receiver med optisk ingång

Optisk utgång är nästan standard på alla TV apparater idag och har du en hemmabioreceiver kan du koppla den direkt på den optiska ingången. Värre är det om du har en vanlig två kanals förstärkare som oftast saknar detta. Då måste du köpa en DAC (D/A omvandlare) som omvandlar det digitala ljudet till analogt så att förstärkaren kan ta emot det, en DAC kan dock kosta både ett och två tusen kronor.
Vill du endast spela med två högtalare, ha digital ingång men inte betala de pengar en ny hemmabioreceivers kostar är det ypperligt att köpa en begagnad, äldre hemmabioreceiver. De är i många fall till och med billigare än vad motsvarande förstärkare hade kostat!

HIFI anläggning kopplad till TV med hörlursutgång eller RCA utgång.

En del TV apparater är utrustade med just detta och det medför att du kan koppla in den både till vanliga HIFI förstärkare och hemmabioreceivers. Är det en hörlursutgång måste du dock ha en speciell kabel, en så kallad 3.5mm2 → 2xRCA kabel. Vad som är extra fiffigt med att koppla genom hörlursutgången är att du då också kan kontrollera volymen via tevens fjärrkontroll. Det är till och med så bra så att även om du har en riktigt gammal förstärkare med 5 pols din kontakt så går det att köpa en adapter och koppla även denna till din moderna platt TV.

//Thomas, REHIFI.SE

Relaterat.

HDMI – vilket format skall HIFI entusiasten sikta in sig på?

Ska du satsa på hemmabio eller ren stereo?

Köpa HIFI smart– så här tappar prylar i pris.

Michael Green Design

23 juni, 2011

Michael Green Audio är ett amerikanskt företag som framförallt specialiserat sig på akustik. Man har mer eller mindre skapat helt nya teorier för hur ett rum ska vara utformat akustiskt för att uppnå högsta ljudkvalité. Istället för att bara dämpa eller diffusera reflexer vilket är dom vanliga teknikerna har man istället olika produkter som arbetar med rummet som en helhet, och att det är rummets trycksättning som är intressant.

Så här ser våra Chameleon ut. Kanske inte den vackraste högtalaren vi har inne, men utan tvekan en av dom mest välljudande.

Men Michael Green har också tillverkat högtalare där man använt sig av samma tankar och idéer. Den mest kända är kanske golvhögtalaren Chameleon.

Chameleon tillverkades i 50 exemplar och byggdes för hand. Varje högtalarkabinett utvärderades noggrant efter att dom var klara och enbart 4 av 10 godkändes. Frekvensomfånget är specificerat till 40- 20 000 Hz inom +-3dB. En impedans på 8 ohm och känslighet på 87dB gör att i stort sett alla förstärkare klarar av att hantera dem (givetvis finns det skillnader).

Här på Rehifi.se har vi länge haft ett par Chameleon till salu, tyvärr har ingen gett dom chansen kanske på grund av det lite udda och i mina ögon mindre vackra utseendet. Men visst är det synd, för ljudmässigt är det en riktig toppen högtalare i high-end klass. Inte minst akustiska inspelningar återges mycket naturtroget.

Nu vänder jag mig till dig som värderar välljud och prisvärdhet före utseende. Kom in och gör ett klipp. För pris gå in på vår webshop REHIFI.SEeller titta förbi i butiken så ska vi i personalen gärna demonstrera dem för dig.

Vad gömmer sig bakom LO-D, Autenthic och Trio

Mcintosh – blåttljus, svartglas och bra HIFIljud

Radford STA 25 Mk4/Series 4 – En sann HIFI raritet

/Carl

Vad gömmer sig bakom LO-D, Autenthic och Trio

21 juni, 2011

Ett intressant fenomen är de många namn som några av dem japanska tillverkarna gömmer sig bakom. Idag tänkte jag genomföra en kort ”guide” om några av dem.

I Japan heter inte en Kenwood Kenwood utan istället Trio och ibland letar sig t.o.m Trio emblemet in på den svenska marknaden. För ett par år sedan hade Rehifi inne en Kenwood Supreme 600 men som istället var märkt med Trio.

Trio 600, hette i Sverige Kenwood 600. Kanske Kenwoods bästa förstärkare någonsin.

Toshiba heter i Japan ibland för Aurex och Hitachi heter LO-D. NEC är ytterligare en tillverkare som kan hittas under annat namn nämligen Autenthic.

Ett annat fenomen är Marantz som under 70-talet även såldes under varumärkena Superscope och svenska Expert (precis som Olle Mirsch högtalare).

Ibland har företaget ett annat namn än varumärket på deras produkter till exempel är Denon en avknoppning på skivbolaget Columbia, företaget heter därför också Nippon Columbia. Luxman hette ursprungligen enbart Lux corporation men blev så pass förknippat med Luxman att man bytte företagsnamn.

Mcintosh – blåttljus, svartglas och bra HIFIljud

Radford STA 25 Mk4/Series 4 – En sann HIFI raritet

Fint besök på REHIFI.SE

Carl – REHIFI.SE

Hanss Acoustics T-10 – Vinylen är här för att stanna

26 maj, 2011

Jag blev ombedd att testa en skivspelare och naturligtvis sa jag ja.  Men att det skulle bli kärlek vid första ögon/öron kastet trodde jag väl inte.Visst saknade jag min gamla Goldmund men den var ju i en helt annan klass…Trodde jag.

En enkel skivspelare med en okänd Italiensk tonarm och pickup verkade inte rocka särskilt fett. Men visst gör den, så till den milda grad att jag sitter trollbunden och lyssnar på ett sätt som jag fullständigt glömt bort. Till er som går och sneglar på den där kartongen med skivor i källaren kan jag bara säga – köp en vinylsvarv nu.

Hanss T-10

Hanss T-10

Det är en märklig upplevelse att lyssna på gamla vinylskivor när man är van vid CD formatet. Med jämna mellanrum fumlar man efter fjärrkontrollen, inte för att spola fram utan tillbaka för man vill lyssna på en passage en gång till. Men efter ett tag infinner sig ett inre lugn som är meditativt. Vinyl är på något vis lyssnandets motsvarighet till den japanska tecermonin. Ta fram en skiva, vänd och LÄS på omslaget. När gjorde du det senast på en CD? Ta sedan ut skivan ur konvolutet och lägg den på skivtallriken och damma av. Glöm för alt i världen inte skivpucken. Sedan ska nålen lyftas på plats. Nu är det nästan färdigt för lyssning, bara upp med volymen på förstärkaren till en lagom nivå.

Det första som slår en är att musiken är så närvarande. Jag har verkligen försökt men jag hittar ingen bättre beskrivning än så. Närvarande och transparent så man nästan kan gå runt i rummet och ta på musikerna. Sedan undrar man över CD skivans främsta argument basen som skulle vara så överlägsen på det nya formatet. Men, det stämmer verkligen inte, det är ju faktiskt så här det låter på riktigt.

Fast det viktigaste argumentet för vinyl är att det finns så mycket bra musik som inte kommit ut på CD och aldrig kommer att göra det. Så ni med skivkartonger i källaren – kom igen och upptäck den gamla världen igen.

Nu tronar skivspelaren högst upp på mitt stereoaltare och kallas med vördnad Hans majestät!

Försteg          Kora Crescendo

Högtalare      Cadence Amaya

Kablar           Bertramaudio kablar

Skivspelare Hanss T-10 med Bluenote tonarm och pickup

Kenneth är ej verksam inom REHIFI.SE. Hans åsikter är hans egna och behöver ej överensstämma med våra (Red. anm.).

Relaterade Länkar:

Vetenskap och vetskap: HIFI kablage

HIFI Kenneth utvärderar de mytomspunna AMR

Skivspelare – Direktdrift vs Remdrift i Hifi anläggningen

Kenneth @Rocksolidaudio


Mcintosh – blåttljus, svartglas och bra HIFIljud

12 maj, 2011

Mcintosh är en av de där tillverkarna som alltid finns någonstans i bakhuvudet, du vet att en Mcintosh förstärkare kommer att vara bra redan innan du har prövat den. Och det är klart att efter alla dessa år med fantastiska produkter så är det på goda grunder. Därmed inte sagt att Mcintosh är för alla, precis som med det mesta inom Hifins värld så handlar det om tycke och smak.

Mcintosh MC275 i den femte utgåvan.

För mig så är blåa stora VU-mätare i en svart glasfront något som verkligen representerar Mcintosh, och det är så jag vill att de ska se ut.

Mcintosh Labratory bildades 1949 av Frank Mcintosh i Binghampton New York och bara 7 år senare flyttade man in i samma lokaler som man använder än idag. Under 50 och 60 talet tillverkade Mcintosh bland annat rörförstärkare en av dem var MC250 som senare blev MC275, ett 75 Watts stereoslutsteg som tillverkas än idag.

Ovanifrån ser du Mcintosh MR-78, C26 och MC2300. Produkterna hade Rehifi inne för ett par år sedan.

Under Woodstock festivalen 1969 var det Mcintosh förstärkare som försedde PA-högtalarna med ljud. Och i samma veva kom det klassiska rockbandet Grateful Dead att bygga upp sin legendariska PA-rigg ”The Wall of sound”. I ”The Wall of sound” ingick bland annat 48 stycken Mcintosh MC2300 (2×300 watt transistorslutsteg) och 3 stycken MC3500 (350 watt rörmonoblock), totalt över 30 000 hifiwatt!

Under 90-talet såldes Mcintosh till Japanska Clarion. Clarion gjorde dock klart att några stora förändringar av företaget skulle inte ske. 2003 blev Mcintosh åter uppköpta av ett Japanskt bolag och denna gången D&M holdings (en koncern bestående av i huvudsak Denon och Marantz).

Det moderna Försteget C-46 kopplat till 80-tals besten MC2500.

Just nu har vi en av Mcintosh mest legendariska förstärkare inne, slutsteget MC2500. MC2500 är en vidareutveckling av MC2300 men precis som namnet anger med 2×500 watt i stället för 2z300 watt. Kom gärna in och lyssna medan vi har kvar det. Du vet aldrig när du ser fler av dessa rariteter i Sverige.

/Carl – REHIFI.SE

Dynaudio, JBL, Mcintosh – Fint besök på REHIFI.SE Del 2

Fint besök på REHIFI.SE

Accuphase Japans främsta high end tillverkare

Fint besök på REHIFI.SE

28 april, 2011

Idag kom det som vanligt ett antal paket levererade till butiken. Det är alltid lite spännande att se vad det är i dem.
Tyvärr är det kanske inte alltid så jättekul saker, åtminstone inte för en vintagenörd som mig.
Men idag var det annorlunda. På några av paketen stod det export. Det var uppenbarligen något utöver det vanliga.

I paketen fanns de legendariska för och slutstegen Sansui C-2301 och B-2301. Riktiga monstersteg.
Tillsammans väger dem in på knappa 60 kg och över 20 av dem är försteget! Kanske inte helt ovanligt i en värld full av
Krell, Audio Analouge Maestro och Audionet, men 1983 var det ganska extremt. Och som vanligt när det gäller Japansk hifi
så är kilona placerade där de gör nytta, inte som fastsatta blyvikter i botten eller annat trams som man ibland kan se.

Nypriset i Sverige 1986 var 62 000 kronor och frågan är hur många som egentligen såldes här om ens något.

Förstärkarduon har i eftermiddag stått och spelat både ifrån vår Squeezebox och DCS delius men även vår
Acoustic Signature Final. Och ljudet var precis som man kunde förvänta sig, fantastiskt.

Tyvärr måste jag meddela alla er som nu sitter i köptankar att detta setet redan är sålt, men misströsta inte vi kommer
snart att ha ytterliggare ett C2301 samt det mindre slutsteget B2101 till salu.

Equalizern – bortglömd, och förlöjligad

dCS verdi la scala och dCS delius – Hifi teknik i kulturens tjänst

Luxman M6000 high-end raritet

Equalizern – Bortglömd, och förlöjligad

14 april, 2011

Equalizern var under 80-talet en populär produkt. En utbyggnad av förstärkarens tonkontroller. Men när hifin blir en allt mer special hobby och radiohandlaren börjar sälja dammsugare och tvättmaskiner försvinner dem nästan ifrån marknaden. Överhuvudtaget kom tonkontroller att representera något fult. Vissa apparater blev helt avskalade ifrån dessa reglage. Det kan jämföras med ett 70-tal då skillnaden på två försteg hos Marantz kunde vara antalet justerbara frekvenser.

Trots det så vet vi t.ex. en sådan sak som att örat har olika känslighet för olika frekvenser beroende på ljudvolymen. Med andra ord så är en rak frekvenskurva inte längre rak när den har upptagits av dina öron om den spelas upp vid för låg eller hög volym. Förr fanns ofta en knapp/funktion kallad loudness som skulle kompensera för detta. Jag ska vara ärlig och berätta att hemma hos mig används aldrig loudness eller tonkontrollerna, och skulle det någon gång hända spelar jag elektronisk musik på en fest.

Men nu har det tro det eller ej kommit in en equalizer i anläggningen där hemma. Från början då det var en ”cool” apparat, men sakta men säkert kom idéerna om det inte gick att kanske kompensera lite för den allra lägsta basen där mina Magnepan inte riktigt kan leverera. Jag höjde nivån med ett par dB och resultatet blev häpnadsväckande bra. Visst det går lite extra effekt åt att kompensera för den dåliga känsligheten i djupbasen men oftast använder jag inte i närheten av de 300 watt som min förstärkare levererar.

En fin grafisk-equalizer ifrån Sansui.

Ett billigt tips är helt enkelt, var inte rädd att använda tonkontrollerna, loudnessknappen eller varför inte pröva en enkel Equalizer. Vi har oftast ett gäng inne till rena struntsummorna.
Eller för ännu bättre precision köp en parametrisk-equalizer.

Dynamiskt komprimerad musik – ett problem i Hifi-anläggningen
Hifi – Ett nördigt apparatintresse, eller en musikälskares längtan att komma nära musiken.

HIFI Kenneth utvärderar de mytomspunna AMR

7 april, 2011

AMR AM 77 - Vi har den inne. 35000kr

AMR AM 77 – lever på laster

En förstärkare som vaknar till när det behövs som mest. En våt dröm för alla som svurit över tungdrivna högtalare, och aldrig fått det att lossna med era Infinity Kappa eller B&W 802or.

På papperet kan vissa fakta och siffror verka förföriska men det är inte alltid det funkar som det var tänkt. Här kan det nästan sägas vara tvärtom. Det här med motkoppling för att minska distorsion är en på papperet jättebra grej, medan det i praktiken blir som en hund som jagar sin egen svans. Löser vissa problem men skapar andra. Ja smart att låta signalen gå runt och komma tillbaka för analys, men det sker med fördröjning så kompensationen som skickas ut kommer till rätt plats fast vid fel tidpunkt. Tidsfelet är uppfunnet. För att minska det kan man göra ”testbanorna” kortare och därmed komma mer i fas. Ett annat sätt som AMR valt är att helt enkelt strunta i motkopplingen och få bättre timing. Det kräver då att förstärkaren får jobba med lite mer effekt och det anser man på företaget vara bättre rent ljudmässigt.
En annan lite speciell egenskap är att man valt att göra en ”hybridförstärkare”. Iden är att ta det bästa från transistortekniken och para ihop med rörens fördelar. Kortfattat – bättre bas och varmare mellanregister/diskant.

Att detta dessutom är en mångsidig musikmaskin är ett stort plus. Använd den som den är som en integrerad förstärkare eller som försteg. Eller varför inte brygga den och få ut 400 watt? Fast då behöver du ju två för att kunna spela stereo. Men du kan fortfarande använda försteget, så det behöver du ju inte skaffa något. En ovanligt genomtänkt konstauktion att växa i.

Allt detta har man byggt in i en låda som närmast påminner om ett stridsvagnshinder i sin framtoning. Den är oerhört kompakt, tungt och välbyggt – som allt annat från AMR. Man kan misstänka att design och utvecklingsavdelningen befolkas av stridsvagnsfetischister.

Detta var ovanligt mycket tekniksnack för att komma från mig, men jag kände att det var motiverat i det här fallet.

När man ska lyssna första gången efter att ha släpat upp 35 kg förstärkare på sin hifibänk blir man först besviken. I manualen står det att den behöver mellan 24-48 timmar i standby läget innan den börjar låta ”stabilt”. Det stämmer, så låt det ta den tid som behövs, det är värt det.
När man sedan börja lyssna (efter uppvärmningen) blir man rikligen belönad.  Musiken flödar fram och man rycks med i rytmen. Det är inte på något vis analytiskt ljud, eller ansträngande bara väldigt medryckande.
Det vore kul att testa med två stycken förstärkare ställda i monoläge och se vad de kan göra med ett par B&W Nautilus 802.


UPPDATERING
:
Jag var tvungen att prova hur AMR klarade sig som ren förstärkare med mitt försteg från Kora. Det blev en rejäl överraskning, nu klaffade allt helt perfekt och det absolut bästa från två världar blandades i en aptitlig mix. Med mitt triodförsteg och hybridtekniken i slutsteget fanns all kraft jag kunde drömma om – parad med finliret hos rören släppte musiken loss ordentligt med alla nyanser tydligt framträdande. Jag har verkligen fått något nytt att tänka på för detta är en vinnande kombination.

Omdöme
Plus

·    Mångsidig
·    Medryckande
·    Välbyggd

Minus

·    Kräver sin last, passar inte med alla högtalare

Försteg     Kora Crescendo
Högtalare    Cadence Amaya
Kablar     Bertramaudio signal och högtalarkabel, Jorma digitalkabel

Kenneth @ROCKSOLIDAUDIO

dCS Verdi La Scala och dCS Delius – HIFI Teknik i kulturens tjänst

23 mars, 2011

En Cd spelare och DAC för över 200 000 kronor kan väl kanske inte direkt vara prisvärda. Fast jag tror jag måste ompröva det påståendet. Allt hamnar i ett helt annat läge nu när grejerna är begagnade och kostar en fjärdedel.

En del saker vill man på förhand antingen tycka om eller ogilla. Varumärken har en stark inverkan på ens omdöme. Första gången jag körde en Ferrari ville jag inte tycka om den av princip, men redan efter ett par hundra meter gick det liksom inte att låta bli. Samma sak här, det var bara att acceptera att bli hänförd och förförd av ljudet som flödade ut ur anläggningen.

Installationen kräver lite tid, och jag rekommenderar att man tar sig den tiden. Normalt anser jag att en manual finns bara för att de som tillverkat en produkt misslyckats med att göra den begriplig för användaren. Men här är den på sin plats, för man kan ställa in om inte allt så bra nära. I snabb set-up bladet rekommenderas att man låter de olika delarna kalibreras till fabriksintällningen. Klokt val, den funkar dessutom som en ”panikknapp” om man går bort sig i det djungellika menysystemet.

Utseende är kanske inte allt men ändå lite viktigt för hemfriden. Det här är en teknikpryl av rang och ser ut som en sådan, fast snygg ändå på något tidlöst sätt. Den tar en del plats i hyllan, det är visuellt tre olika chassilådor, fast egentligen är det bara två.

Jag levde länge i uppfattningen att dCs tillverkade ren och prydlig hifi med fokus på detaljer och att musiken kom i andra hand. Så fel jag hade, inte så att det saknas detaljer. Det finns nästan ett överflöd av detaljer men musiken håller dem i ett stadigt grepp. Aldrig tidigare har det varit så lätt att följa en melodislinga eller en körstämma som nu. Basgångarna presenteras med klarhet och precision, liksom att allt annat lika självklart bara finns där.

Plötsligt fick jag en hel hylla med nya skivor att njuta av. Nåja, njuta av på ett nytt sätt kanske man ska säga. Så kommer vi åter till det där med prisvärt. Vad kostar en ny skivsamling idag? Inget, man får den på köpet!

Omdöme

Plus

  • Musikalitet
  • Återgivning av detaljer
  • Renhet och klarhet

Minus

  • Jag vet faktiskt inte något mer än möjligen att det finns för många inställningar

Lyssningsanläggning i övrigt:

Försteg          Kora Crescendo

Slutsteg         Kora Titan

Högtalare      Cadence Amaya Kablar

Bertram audio, HiDiamond och Oyaide

Kenneth Rocksolidaudio