Arkiv för oktober, 2009

Watten på en förstärkare – Hur jämför man dem åt?

21 oktober, 2009

Ur ett praktiskt perspektiv kommer jag att förklara vad du bör tänka på när du köper en förstärkare. Slutsatsen är att en förstärkare på 2x100W kan ha mindre kraft än en annan förstärkare på 2x50W.
Längst ner hittar du en liten checklista du kan ha för att försöka jämföra hur mycket kraft olika förstärkare har.

Ca 5kg, 2x150W RMS. Använder klass D teknik som är väldigt effektiv

Ca 5kg, 2x150W RMS vid 8 ohm. klass D

Problematiken ligger bland annat i att man använder olika standarder för att förklara watt och även om man jämför dem åt utifrån samma standarder kan det bli fel. T.ex. kan man vid första anblicken tro att ett fordon som kan köra i 100km/h är lika bra på att dra ett släp på ett ton som ett annat fordon som kan köra i 100km/h. Om det ena fordonet nu är en Volkswagen bubbla och det andra en Volvo lastbil kan ni själva lista ut vilket fordon som kommer ha minst problem med att dra släpet. Lite så är det också för en förstärkare där watten man ofta anger då motsvarar hastigheten medan strömstyrkan (i ampere) motsvarar hur mycket ”drag” man egentligen har.

21,6kg, men lämnar endast 2x50W. Klass A produkt.

ca 20kg, 2x50W RMS vid 8 ohm. Klass A

Den standard man främst bör kika efter är RMS från 20hz till 20khz och är den man idag anser ger mest rättvisande värden, här är ett utdrag från Wikipedia på hur watten kan skilja åt mellan olika tillverkare. Notera att mycket watt PMPO inte betyder att förstärkaren har mycket watt RMS.

• Teac PM-100 3D surround-sound speakers: 16 W RMS, 180 W PMPO
• Kinyo ”200 W” PC speakers: 3 W RMS, 200 W PMPO
• Philips Fun Power Plus MMS-102 PC speakers: 10 W RMS, 120 W PMPO (The Philips data sheet mentions only the ”RMS” value; the PMPO value is claimed by retailers.)

Du kan ha en klass A, klass, klass B eller t.ex. klass D förstärkare.

Klass B är absolut vanligast och de övriga brukar man se i mer udda och oftast dyrare förstärkare. Generellt gäller följande:

Teknik      Strömförbrukning
Klass A   Hög       Hög
Klass B   Medel   Medel
Klass D   Låg        Låg

Men är RMS ett rättvisande mått då? Nej tyvärr är det inte så lätt.
Olika tillverkare väljer att även här mäta under olika optimala förhållande. T.ex. är Nad, Rotel och Harman Kardon ett par av de tillverkare som våra kunder ofta säger har ”ärliga” watt, medan våra kunder menar att t.ex. Pioneer och Sony oftare inte har samma ”ärlighet”, d.v.s. att 2x50W ”Nad-watt” kanske motsvarar 2×75 ”Pioneer-watt”. Detta är också långt ifrån sanningen eftersom detta varierar kraftigt från produkt till produkt.

Då kan du försöka kika efter hur många ampere produkten levererar?
Nej, för tyvärr är det bara ett väldigt fåtal leverantörer som uppger detta.

På baksidan står det vad en produkt förbrukar, t.ex. 260W

På baksidan står det vad en produkt förbrukar, t.ex. 260W

Då får man väl kolla på baksidan vad produkten förbrukar, desto mer den förbrukar i ström desto mer måste den ju kunna leverera?
Detta är en indikation, men knappast någonting som man kan lita helt på eftersom det är ungefär i stil med att välja den bil som drar mest bensin i tron om att den därmed kan köra snabbast. Däremot så brukar det generellt vara så att en förstärkare som drar mycket ström är strömstarkare. Då ska man komma ihåg att moderna förstärkare har blivit något effektivare och förbrukar därmed generellt mindre ström för att producera en viss mängd watt.

Men desto mer en förstärkare väger desto större transformator och kondensatorer har den, som ju är grunden för kraften i en förstärkare, därför måste ju en tyngre förstärkare leverera mer än en lättare?
Ja generellt sätt förhåller det sig så, men återigen behöver det inte alls vara fallet och desto modernare förstärkaren är desto lättare kan de vara för att producera en viss mängd watt.

Till sist så ska man komma ihåg att olika förstärkare passar olika bra till olika högtalare något som är mycket svårt att veta på förhand. Detta plus att det faktiskt inte är helt lätt att veta hur mycket en förstärkare faktiskt kan leverera är anledningen till att vi varmt rekommenderar att man köper förstärkaren på öppet köp så att man i lugn och ro kan testa den.

Summering – tips för att jämföra olika förstärkare åt:

1: Jämför olika förstärkares watt angivelser utifrån standarden RMS(kan även heta FTC eller kontinuerlig effekt) vid 8ohm. Finns inte detta angivet ska du dra öronen åt dig.
2: Kolla så att angivelsen sker vid 20Hz-20Khz.
3: Se efter så att produkterna använder samma teknik (t.ex. klass b) om du jämför vikt och förbrukning.
4: Generellt sätt så har en tyngre förstärkare mer kraft än en lättare.
5: Generellt sätt så har en förstärkare med högre förbrukning mer kraft än en med mindre förbrukning.
6: Om du kan jämför dem åt helt enkelt. Hos oss på REHFI.SE kan vi hjälpa dig och du kan även ta hem produkten på öppet köp för att testa den i ditt hem.

Här kan du läsa om effekttåligheten på en högtalare

Så fungerar en högtalare

19 oktober, 2009

Här går jag igenom lite av teorierna bakom en högtalare. Det är skrivit på ett enkelt sätt och inte alltför teoretiskt, klicka in nedan på vad du vill läsa mer om.

Frekvensgång
Fasgång
Känslighet
Effekttålighet
Distorsion
Transientsvar
Högtalarlådor
Byggmaterial
Impedans
Branthet
Element

Frekvensgång
Målsättningen för bygget med en högtalare är att kunna återge ljudet med en så kallad rak kurva. D.v.s. att oavsett om man skickar in 100hz eller 2000hz vill man ha en t.ex. 0 db i nivå. Man kan framförallt notera hur de flesta återgivningarna ”går ner i källaren” vid runt 60hz. Detta eftersom det kräver ett rejält stort och välbyggt element för att kunna flytta de stora volymerna luft som krävs för att få fram 60hz toner.

Man brukar säga att basen går från 16hz-120hz. Mellanregister från 120hz- 5000hz och allt däröver är att betrakta som diskant.

Fasgång

Olika element återger olika frekvenser olika snabbt. Dessutom spelar delningsfilter, längd på inre kablage och placering av elementen roll på hur snabbt ljudet når lyssnaren. Har man t.ex. längre kablage och en diskant som sitter längre bak kommer man få en sämre fasgång. Dessutom kan ett slag från en bas, som ska röra mycket luft, t.ex. ta längre tid att genomföra än en snabb rörelse från diskanten. Ofta bygger man högtalare med en rak baffel (rak framsida) men det vore egentligen bättre om elementen sitter längre fram desto större de är. Membranet på en diskant går ju t.ex. i nästan samma höjd som baffeln, medan membranet längst in på basen sitter en bit in. Den klassiska DM-6, ” den havande pingvinen” är ett fint exempel på en högtalare som är fasjusterad.

Känslighet
Känsligheten beskriver hur stort ljudtryck som kan presteras av en watt(från en förstärkare). Desto högre känslighet desto mer ljud kan man få ut från en viss förstärkare. Man brukar prata om runt 90db/w/m. Eftersom decibel är en logaritmisk skala är det väldigt stor skillnad i mängden ljud man får ut från 80db/w/m i känslighet mot 100db/w/m i känslighet. 20db i skillnad uppfattas ungefär som en fyrdubbling av ljudet för det mänskliga örat. Det innebär att en förstärkare med en högtalare på 100db i känslighet kan leverera ett ljud som vi människor uppfattar ca 4 gånger högre än om högtalaren skulle varit på 80db. Precis som många andra siffror är det inte helt enkelt. Man måste även titta på motståndet eftersom ett högre motstånd innebär att förstärkaren måste skicka en högre spänning för att få en viss effekt. Så vid en viss volym på förstärkaren kommer du få ett högre ljud om du kopplar på en 4ohm, 90db/w/m högtalare än om du kopplar på en 8ohms 100db/w/m högtalare.

Effekttålighet

Kalle som är 14 och ska köpa en ny högtalare kräver att den ska vara på ”minst 300w” och för övrigt har han inga krav. Det här är ett vanligt sätt att resonera när man ska köpa högtalare och är ett sätt för marknadsförare att förenkla för Svensson att göra ett beslut. Idag har watten blivit lite av en standard och därför försöker alla pressa upp detta till extrema nivåer. Något som idag gör det ganska ointressant att titta just på watten om man vill ta reda på hur högt en högtalare kan spela. För det första pratar man om effekttålighet och inte hur mycket ljud en högtalare kan leverera. D.v.s. det är som att kräva att bilen ska dra minst 5L/mil och du får en lastbil när syftet egentligen är att du ska kunna köra i minst 200km/h och det är snarare än lätt golf som kanske drar 1l/mil du är ute efter.
Effekttåligheten anges ofta i ”musikeffekt”(peakeffekt) och sinuseffekt (kontinuerlig effekt). Musikeffekten är vad en högtalare tål under ett extremt kort intervall, alltså under en bråkdel av en sekund, medan sinus effekten är vad den tål kontinuerligt under en längre tid. Eftersom de flesta gärna lyssnar under mer än några millisekunder är det sinuseffekten som är den intressanta. Eftersom nu watten har blivit så viktiga läggs mycket jobb på att få upp siffrorna vilket görs i laboratoriemiljöer som är långt ifrån verkligheten. T.ex. kan en effekttålighet på 100W sinus innebära en kontinuerlig körning med en viss frekvens från en extremt ren förstärkare, något som också det är långt ifrån verkligheten. Oavsett vad ger effekttåligheten en hum om hur högt högtalaren kan spela, men man bör ställa detta i relation till känsligheten och inte minst i hur mycket effekt en förstärkare orkar lämna. Är syftet att få mycket ljud är det sämre att köpa en högtalare med 300W kontinuerlig effekttålighet och känsligheten 90db/w än en högtalare på 200W med 96db/w om din förstärkare ändå inte levererar mer än 100W.
Som tidigare nämndes är det också endast när talspolen ligger i magnetgapet som man får någon effekt av den ström som skickas in. Har man en väldigt lång slaglängd, men ett litet magnetgap kan man skapa en högtalare på 1 000W där alla watt över 50W i princip är meningslösa eftersom talspolen ändå jobbar  långt utanför magneten och därför inte bidrar med mer ljud.
I 9 av 10 fall när en högtalare går sönder så beror det inte på för stark förstärkare utan på för liten förstärkare. När man kräver att en förstärkare ska skicka ut mer effekt än vad den egentligen kan så kommer den nämligen skicka ut distorderade(övertoner) signaler. På grund av delningsfiltrets konstruktion går dessa gärna direkt upp i diskanten som då får alldeles för mycket energi och förstörs. Tyvärr finns där ingen indikation på en förstärkare när den belastas för mycket och det är svårt för amatören att höra de distorderade signalerna. En tumregel är att en förstärkares volym bör aldrig vara på mer än hälften av max, d.v.s. volymratten ska max peka rakt upp.
I ett försök att skruva upp wattnivåerna ännu mer ramlar man ibland över måttet ”PMPO” som är riktigt lågvatten. Ett system på 400W PMPO är ungefär lika kraftigt som ett annat på 40W RMS, så akta er för PMPO.

Distorsion

En högtalare som ska producera en viss frekvens får alltid övertoner. Om man skickar in t.ex. en 50hz sinusvåg så får man även toner, så kallade övertoner vid 100, 150, 200hz o.s.v. Dessa får alltså ses som ”biljud” som man egentligen inte vill ha.

Den relativa skillnaden mellan övertonerna och grundtonen kallas för harmonisk distorsion. Desto lägre distorsion desto mindre storlek på övertonerna i förhållande till grundtonen alltså får man ett renare och finare ljud. En pedagogisk förklaring är om du vill ha blå färg men någon hela tiden häller i gul färg. När mängden gul färg i förhållande till den blåa är tillräckligt liten (t.ex. en milliliter gul färg och en liter blå färg) så får vi i princip den färg vi vill ha (blå). Men om vi håller i lika mycket gul som blå så får vi något helt annat, nämligen grönt (Eller för HiFi – ett ljud vi inte vill ha).
En annan distorsion som uppstår är när många olika frekvenser spelas i samma element, vilket alltid sker. Skulle ett element spela precis alla frekvenser kommer elementet röra sig långt fram och tillbaka för basen samtidigt som den snabbt vibrerar för de mer högfrekventa signalerna. När konen rör sig mot lyssnaren (för att skapa basen) kommer då de högfrekventa tonerna att öka, medan när den rör sig från lyssnaren kommer de högfrekventa tonerna att minska. I detta hänseende är det bättre att ha många olika element där basen(lågfrekvent) återges i ett annat element än diskanten(högfrekvent).

Transientsvar

Ett transientsvar berör hur bra en snabb ljudinpuls återges. Detta kan t.ex. vara ett slag på en trumma eller anslaget på ett piano. Man brukar säga att en högtalare med många små element ger en snabbare bas, bättre talsvar, än endast en bas med lika stor totalyta. Detta menar man beror på att man lättar kan accelerera små element som även har en enskild lägre vikt än endast ett stort element. Detta är en sanning med modifikation och till sist beror det på hur vart och ett av elementen är konstruerade.

Högtalarlådor

Ett elements egenskaper styrs av var den är placerad. Om man sätter upp ett element fritt i luften och spelar på det får man ingen bra ljudåtergivning. Detta beror på att en del av ljudet ”kortsluts”. Helt enkelt dämpar ljudet som skapas på baksidan av elementet av det som skapas på framsidan. Detta undviker man genom oändliga bafflar (ett element placerad i en oändligt bred och oändligt hög vägg eller helt enkelt i vanliga högtalarlådor).
Följande konstruktioner stöter man ofta på:

-      Tryckkammare. Elementen sitter i en sluten låda. Innebär att det skapas undertryck som fort suger tillbaka basen. Man brukar säga att man får ett tightare ljud, nackdelen är att det blir svårare att producerar mycket ljud.

-      Basreflexhögtalare. Här har man gjort ett hål i högtalaren så att något undertryck inte uppstår. Ljudet blir slappare men man kan spela betydligt högre.

-      Slavbas. Egentligen en variant av basreflexlåda där man ersätter hålet i högtalaren med lätt membran utan spole som flyttar luft i ett motsatsförhållande till huvudbasen. Därigenom kommer huvudbasen att jobba mycket lättare än i en trycklåda och på ett sätt som påminner om konstruktionen av en vanlig basreflexhögtalare.

-      Hornhögtalare. Genom att bygga en låda med en invändigt trumpetliknande konstruktion kan man få ett element att låta väldigt stort i förhållande till sin storlek. En ofta väldigt uppskattad konstruktion eftersom man får lägre distorsion och tightare bas. Tyvärr är konstruktionen svårberäknad och dyr att producera.

-      Transmisisonline. Byggs ungefär som en hornhögtalare men med skillnaden att gapet inte ökar, utan det är en endast en lång slingrande kanal.

-      Oändlig baffel. När man sätter elementet i en oändlig vägg. Inga resonansfenomen kan uppstå vilket innebär att man får ett väldigt fint naturligt ljud som endast beror på elementets egenskap. En liten nackdel är att en enormt stor ”oändlig” vägg måste byggas. I verkligheten bygger man oftast väggar på några meter.

Konstorlek

Desto mer bas man vill ha desto större bör baselementet vara. Det är den totala ytan på alla baselement som är det intressanta och inte var för sig. T.ex. har två stycken 8” basar en konarea på 648cm2 medan en 10” bas har en konarea på 506cm2. Alltså borde de två 8” basarna kunna generera mer bas. Storleken på en bas är dock inte på något sätt en absolut sanning utan viktigt är även det man kallar för slaglängd. Desto längre ett element kan röra sig desto mer luft kan elementet flytta. Det finns t.ex. basar med 8″ element som kan spela högre än andra basar med 15″ element på grund av detta. Lite generella förslag:

-      6.5”: Litet rum och du får en vettig basåtergivning.

-      6.5”: Vanligt vardagsrum och då får du en låg basåtergivning.

-      8”: Vanligt vardagsrum med en vettig basåtergivning.

-      8”: Litet rum och du får en hög baståtergivning.

-      10”: Ger hög basåtergivning även för ett medelstort vardagsrum.

-      12-15”: Är för de mindre festerna och för danslokalen

-      18”: Är för stora danslokaler och festlokaler.

Byggmaterial

Du vill ha ett resonansfritt material och bland de bästa är sten och Betong. Betonghögtalare från Svenska Rauna har blivit lite av en klassiker just på grund av detta. Nackdelen är att det är betydligt dyrare att bygga. Vanligast är att bygga med vanlig spånplatta, men något bättre är MDF. Vill man bygga en riktigt bra högtalare själv väljer man MDF och bygger högtalaren med en yttre och inre vägg som separeras med väggar. Hålrummet fylls med sand som är väldigt bra på att ta upp resonanser genom dess friktion sandkornen emellan.

Delningsfilter

Som nämnts tidigare finns det stora fördelar med att ha element inriktad på att ta olika delar av frekvensen. För att detta ska fungera måste man ha ett delningsfilter som separerar vilka frekvenser som ska gå till vilket element.

Impedans

En högtalare brukar anges ha ett visst motstånd, vanligen 4 eller 8 ohm, detta är inte ekvivalent med en viss resistans. Motståndet i en högtalare varierar med frekvensen på grund av delningsfiltrets konstruktion(som beror på en uppbyggnad av spolar och kondensatorer), medan en resistans(uppbyggt av resistorer) är ett fast motstånd som är lika stort vid 100hz som vid 10 000hz.

En kondensator ökar sitt motstånd vid lägre frekvenser och skapar dessutom en 90 graders fördröjning. Medan en spoles motstånd ökar vid högre frekvenser och skapa -90 graders fördröjning, d.v.s. ligger 90 grader före.

Branthet på delningsfilter

Man vill gärna ha en hög branthet på delningsfilter. Brantheten beskriver hur kraftig dämpningen blir. Måttet är decibel/oktav. D.v.s. hur många decibel minskar man ljudtrycket med om man dubblar frekvensen. Om man har ett element som går upp till 500z och därefter tar ett annat element vid skulle man vilja ha oändligheten i branthet. Då kommer ingenting över 500hz från det första elementet släppas vidare utan endast mellanregistret spela. Använder man en första ordningens filter med 6db/oktav innebär det att vid 1000hz spelar fortfarande det första elementet, dock med en dämpning av 6db. Ett andra ordningens filter är på 12db/oktav och ett 3dje på 18db/oktav och ett fjärde på 24db/oktav.
Tyvärr går det alltså inte att producera oändligt branta filter och allt i närheten av det skulle bli extremt dyrt samtidigt som man får bieffekter som är dåliga. T.ex. med ett fjärde ordningens filter så har man mycket dåligt transientsvar och en dålig fasgång.

Läs även om högtalarelement

Så här fungerar ett element i en högtalare.

19 oktober, 2009

Nedan kommer jag att berätta lite om hur ett element fungerar och de begränsningar man som tillverkare måste förhålla sig till.

Krafterna för ett element

Krafterna för ett element

Ett element arbetar från magneter utifrån den så kallade Bil-lagen:

F = B*i*L. Där F är kraften, B är magnetfältet, i är strömmen och L är längden på tråden. Riktningen på kraften går åt precis motsatt håll när strömmen går baklänges istället för framlänges.  Du kanske kommer ihåg från skolan hur man lägger fingrarna i strömmens riktning runt spolen och då pekar tummen i kraftens riktning.

Kraften kan alltså öka genom att öka på strömmen, vilket kräver en dyrare förstärkare, eller genom att ändra på tråden.

Fler varv innebär mer kraft för elementet, men högre motstånd vilket då minskar kraften från förstärkaren.

Konstruktion av ett element

För att minska motståndet kan man då göra tråden tjockare, men då behöver

gapet bli större vilket minskar på kraften. Det lättaste är då att helt enkelt sätta på en kraftigare magnet vilket tyvärr är en dyr lösning. Väljer man att minska på gapet får man ett kraftigare och bättre element, men det innebär också större risk för skada. Med låga toleranser kan den minsta stöten få talspolen att röra i någon kant och deformeras och därefter kommer uppstå distorsioner i ljudet. Så det är alltid en kompromiss hur man bygger ett element och bara vad det gäller magneten finns det många parametrar att välja på. Utöver det kan konen som

producera ljudet vara gjort i många olika material, även korgen som håller fast kon och magnet.

Utöver denna vanliga metod för element kan man stöta på följande:

-      Magnetostatiska högtalare som har en liknande princip men använder sig av membran och talspole i ett. Inte sällan kan membranen vara någon kvadratmeter större. De stora ytorna brukar kunna återge detaljer mycket bättre än vanliga rundstrålande diskanter och man får en ”större” upplevelse av ljudet. Tyvärr är det svårt att producera någon bas på detta sätt.

-      Elektrostatiska högtalare bygger har en spänning mellan två ytor. I gapet mellan ytorna har man ett membran som kan få ström genom sig. Denna högtalare kräver att varje högtalare kopplas till ett vägguttag och kräver därmed andra tekniker som gör den dyrare att producera. Många audiofiler uppskattar högtalaren bl.a. för att återgivningen till skillnad från magneter är linjär. På magneter beror ju en viss återgivning beroende på avståndet till magneten, men i en elektrostat är kraften lika stor så länge inte membranen rör väggarna. För att få en hög spänning behöver man ha ett litet tomrum mellan ytorna vilket innebär att membranet inte kan slå så långt. Detta sätter begräsningar i hur högt man kan spela och det är krävs enorma ytor av membran om man skulle få för sig att få fram en bra bas med elektrostater.

-      Pizoelektriska element. Vissa material utvidgas när de utsätts för en elektrisk spänning. Sätter man en ”fast” yta bakom ytan som utvidgar sig och en kon på den andra så kan man på detta sätt skapa ett godkänt element. Detta är en billig lösning eftersom man slipper en magnet.

Vad är bäst, Cd-spelare eller skivspelare?

14 oktober, 2009

Det är många som funderar på vad du egentligen ska välja och det finns bra sidor med båda, nedan kommer en kort diskussion och längst ner kan du läsa teorin bakom.

Så här återges informationen

Så här återges informationen

En cd-spelare kan endast spela upp antingen ettor eller nollor. T.ex. kan cd-spelare ha värdet 16 bitar vilket innebär att den kan välja bland 65 536 (2^16) olika ”ljud” när den återproducerar musik. Många av dagens bättre cd-spelare har idag 24 bitar vilket innebär att de kan välja bland 16 777 216 olika ”ljud”. En skivspelare däremot är analog och har inte sådana begränsningar -  den har en möjlighet att spela upp ett oändligt antal olika ljud.

För det perfekta ljudet så bör du investera i en bra skivspelare och nål. Du får då vara noga med att hålla dina skivor i ett bra skick och se till så att alla delar är i bra skick, detta pysslande tycker många vinylentusiaster är kul.

Vill du däremot ha något som ger ganska bra information och är snabbt och lätt att använda så väljer du cd-spelaren.

Skillnaden ligger i hur du får din information.

En cd-spelare sparar alltså sin information digitalt med så kallade bits, antingen en etta eller en nolla. De kan finnas väldigt många bits efter varandra. Väljer vi att ha endast en bit så kan du alltså ha värdet 1 eller 0, totalt 2 stycken olika värden (1^2), väljer du två bits kan du få värdena 00, 01, 10, 11, alltså fyra stycken (2^2). Du låter sedan dessa värden representera information. T.ex. skulle vi kunna låta de representera längden på ett rep enligt följande:

00 = 0,00m

01 = 0,25m

10 = 0,50m

11 = 0,75m

Vill jag nu ha ett värde som är 0,125 så går det helt enkelt inte. Däremot om jag väljer att använda 3-bits istället, då kan jag låta värdena representera följande:

000 = 0,000m

001 = 0,125m

010 = 0,250m

011 = 0,375m

100 = 0,500m

101 = 0,675m

110 = 0,750m

111 = 0,875m

Nu representerar alltså 001 värdet 0,125m. Notera att jag alltså helt plötsligt fick 4 värden till att välja på, alltså bättre noggrannhet. Problemet är då om jag t.ex. vill ha värdet 0,000065093983, då kräver det helt plötsligt väldigt många bits.  Inte ens 16 bitar räcker till för det värdet, de två första värdena blir nämligen:

0000000000000000 = 0,0000000000m

0000000000000001 = 0,0000152588m

Värdet 0,0000065093983 ligger mellan dessa och då får jag helt enkelt använda det värde som ligger närmst. I detta fall är det då 0. Du får använda detta och får inte det resultat du önskar, du ”tappar” information. Detta löser du då genom att lägga till ännu fler bits, men detta kräver mer kapacitet och lagringsutrymme. Av denna anledning kan t.ex. en dvd-audio spela bättre än en cd-skiva. På en dvd skiva kan du lagra många gånger mer information vilket innebär att du kan ha fler bits och öka ”precisionen”.

En lp-skiva har däremot sin information lagrad analogt i form av urgröpningar i plattan. Beroende på hur djup urgröpningen är kan du få fram de olika nyanserna.

I det pedagogiska exemplet med ett rep skapar du nu längden du önskar genom att klippa repet där det passar. D.v.s. vill du ha 0,1m så klipper du den där, vill du ha 0,155m letar du upp detta ställe och klipper den där istället. Möjligheterna till vilken längd du låter repet få är alltså oändligheten. Du kan ju klippa den både till 0,33939321m och 03393923215m så länge du har nog precision i var du klipper repet (de som tillverkar vinylskivorna har en extrem precision).

Denna bil följer vägen väl

Denna bil följer vägen väl

För att sedan få en korrekt information om hur djupa urgröpningar är måste du ha ett precist instrument. I detta fall en nål och denna sliter på plattan vilket gör att informationen hela tiden blir sämre vart eftersom du använder vinylplattan (jämför t.ex. hur mönstret på däcken på din bil slits ner för att till sist bara bli helt platt). Som tur var så är lp-skivor gjort i ett mycket hårt material samtidigt som nålens påverkan är väldigt liten på plattan (Ofta har du ju ett tryck på bara några få gram mot plattan). 
Av denna anledning så har också nålen väldigt stor inverkan på hur bra ljudet är, kan inte den ”följa” med urgröpningar tillräckligt snabbt så kommer inte återgivningen blir lika bra. 
Nålen är mekanisk och måste därför i en väldigt snabb hastighet och väldigt precist kunna hoppa upp och ner (utan att skapa konstiga vibrationer). 
Jämför t.ex. hur väl en bil ligger an mot väg. Tänker du dig att det är en stum stötdämpning och det kommer ett hål så kommer hjulet inte gå ner i hålet utan flyga över och sedan slå i på kanten på andra sidan med en våldsam kraft vilket kommer få den att gå upp lite över marken. Har du istället en bil med bra stötdämpning så kommer hjulet följsamt gå ner i hela gropen, sedan gå upp och fortsätta följa längs med vägen.

Om det nu kommer damm eller annat i vinylskivans urgröpningar så kan det kraftigt inverka på hur återgivningen ges (Notera t.ex. hur du ibland ha knaster i skivan) vilket är anledningen till att det är viktigt att hålla skivorna rena och dammfria.

Så vad blir det då, cd-spelare eller skivspelare?

Decibel – Snabbinformation

9 oktober, 2009
Dessa kan levererar ett ljudtryck på 126 dB

Dessa kan leverera ett ljudtryck på 126 dB

Det är många som är förvirrade av decibel, så jag tänkte göra en snabb genomgång:

-      En fördubbling av ljudeffekt innebär en ökning av ljudet 3 db.

-      För att människan ska uppleva att ljudet fördubblas behövs en ökning med 10db.

-      Effekten som krävs för att människan ska uppleva en fördubbling av ljudet är ungefär 10 gånger mer än tidigare. Detta innebär att om du har en förstärkare på 2x100W så kan den spela så att människan upplever ljudet dubbel så högt som en förstärkare som har 2x10W. (Inte 10 gånger mer vilka vissa tror. Givetvis förutsätter det att högtalaren orkar med.)

-      Känsligheten på en högtalare, t.ex. 85db/w är ett mått på hur stort ljudtryck högtalaren kan leverera per watt. I teorin innebär detta att en högtalare med känsligheten 95db/watt och en förstärkare som ger 2x10W jämfört med en annan högtalare med känsligheten 85db/watt som drivs av en förstärkare som ger 2x100W spelar lika högt.

-      60-70db ligger ett normalt samtal på

-      85db eller mer och ljudet kan vara fysiskt skadligt enligt arbetsmiljöverket.

-      100db får du om du har en högtalare med 90db/W och använder en förstärkare som levererar 2x10W. (Eller egentligen en högtalare. Två högtalare innebär att man kommer upp till ungefär 103db på grund av att ljudet från två högtalare kommer bli högre än från bara en.)

-      110db upplever man på en rockkonsert

-      120db är ungefär gränsen för människan smärttröskel. D.v.s. ett ljud som upplevs som dubbelt så högt som vid en rockkonsert

-      130db lyckades svensken Dennis Andersson pricka i en bilstereotävling där han blev världmästare.

-      140db låter en jumbojet när den startar

-      157db är vad svensken Dennis Andersson maixmalt lyckades pressa ur sin bil under tävlingarna. (Du får ont i hela kroppen av ett sådant tryck.)

-      180db och man spräcker människans trumhinna.

Spelar kablarna någon roll? (Praktiskt synvinkel)

9 oktober, 2009
Är dyrare kablar bättre?

Är dyrare kablar bättre?

Frågan huruvida en dyrare kabel är så mycket bättre än en inte så dyr kabel, och i så fall hur mycket bättre, har diskuterats ofta och är alltid ett aktuellt ämne.

Några grundläggande regler gällande kablar tycks både de som förespråkar billigare och de som förespråkar dyrare vara överens om:

1: En grövre kabel är bättre än en tunnare. (eftersom den har mindre resistans (motstånd))
2: En analog signalkabel bör vara skärmad för att undvika störningar. Du har säkert hört hur en mobiltelefon som är nära anläggningen skapar störningar -ja då förstår du vad en bättre isolering kan göra.)
3: Går man upp från de billigaste nivåerna får man bättre kontakter och konstruktion vilket gör att man får en kabel som håller betydligt längre.
4: Desto kortare kabel desto bättre. (Eftersom resistansen blir mindre och kabelns egenskaper som ”mottagande antenn” av störningar minskar.)
(Därmed inte sagt att t.ex. högtalarkablarna får vara olika långa, har man t.ex. 3+4 m till högtalarna tvistar man huruvida 3+4 eller 4+4 m är det bästa).  Däremot är man alltså överens om att något av de valen är bättre än t.ex. ”onödiga” 5+5 m)

Men vad säger kunderna då?
Vi själva säljer t.ex. högtalarkablar som kostar många 1 000kr per meter . Vi har alltid bytesrätt och 10 dagars öppet köp vilket gör att vi kan anta att om kunderna som köper en kabel för många tusenlappar faktiskt returnerar den om han eller hon skulle vara missnöjd.
Detta är inte sällan fallet och vi har vi många som berättar om sina upplevelser kring kablar och hur nöjda de är med sina uppgraderingar av dem.
Självklart finns det ett antal som returnerar kablarna, men vår upplevelse är att det i så fall främst inte beror på att den var för dålig i sig utan för att den helt enkelt hade fel ”smak”. T.ex. hör vi folk säga ungefär så här:

”Kabeln lyfte upp basen till helt nya nivåer och ljudet kändes betydligt rappare än tidigare. Tyvärr var den väldigt ljus (smaken) och det blev för mycket detaljer för att passa mig i smaken.”

Vi upplever också, utifrån vad våra kunder säger, att det finns kablar som är betydligt bättre än andra. T.ex. har var och varannan kund som köpt vår kabel JPS Labs Ultraconductor 2 gett den mycket bra omdöme, medan många kunder som köper andra kablar förvisso behåller dem men mer sällan kontaktar oss för att berätta om sin upplevelse. Att just så stor andel kunder som köpt just JPS kabel återkommer med sin positiva feedback tycker åtminstone vi är anmärkningsvärt och ett bevis på att olika kablar återger ljud på olika sätt.
Finns där en placeboeffekt?
Placeboeffekten (upplevelsen att något som är precis identiskt med något annat har annorlunda egenskap för att någon påstår det) tror vi har en viss inverkan på hur bra man upplever ljudet.
Tänk att man tar två kablar som man vet låter exakt likadant och låter människor lyssna på dem. Är den ena då dubbelt så dyr och dessutom av en sådan design att man rent visuellt kan betrakta den som dyrare och bättre är det en väldigt stor sannolikhet att människorna som jämför dem åt kommer uppleva den dyrare som just bättre.
Tänk att man efter ett sådant experiment skulle ge bort kablarna. Då är det mycket troligt att de människor som får den kabel de betraktade som bättre och som var dyrare upplever en mycket större förbättring av sin ljudanläggning än de som får den andra(den billigare).
Om nu så är fallet, att man upplever den dyrare och mer designade kabeln som bättre och blir mer nöjd med en sådan kabel, då borde man också kunna argumentera att det är värt att lägga några extra kronor för att köpa en sådan kabel. Detta trots att vi vet att den är precis lika bra som den andra kabeln!

Diskussionen kan jämföras med mat där de allra flesta har accepterat och är beredda att betala lite mer pengar för att få mat som är snyggt upplagd för att man anser att det helt enkelt smakar bättre, läs t.ex. här om detta.
Slutsats?
Förutom de generellt viktiga egenskaperna ovan för en kabel, som både de som förespråkar en billigare och de som förespråkar en dyrare är överens om, så tvistar de lärda kraftigt om huruvida en dyrare är bättre än en inte så dyr kabel. Man ska kanske dock ta en funderare över placeboeffekten och tror man på den kan den effekten ensam vara skäl nog till att lägga lite extra pengar på kabeln. För den som vill läsa en mer teoretiskt utredning kan man läsa här.

Subwoofer + stativare eller golvhögtalare? Receivern avgör.

5 oktober, 2009

När det kommer till hemmabio är de flesta av inställningen att du måste köpa till en subwoofer. Jag vill antyda att det dock inte alls behöver vara någon självklarhet, framförallt inte om du har att välja på ett par stativhögtalare + subwoofer eller ett par golvhögtalare.

Subwoofern ska låta myckSub modell störreet och få väggarna att skallra om den stora massan får välja. Det gör att på de billigare modellerna får du just det medan musikaliteten tyvärr försvinner.
Har du en billig subwoofer kan det delvis försämra ljudet eftersom de är så mullriga av sig. Istället för att ha en rapp väldefinierad bas som kommer från stativhögtalarna (eller golvhögtalarna) så domineras det av mullret från subwoofern och du tappar i musikalitet. Effekten blir tydligare vid musiklyssnande än när du tittar på film.

Stativhögtalare + subwoofer innebär också att du kompromissar lite eftersom någonstans ska subwoofern ta över där högtalaren slutar och det kan skapa förvrängningar i ljudåtergivningen.

Golvhögtalare utan subwoofer innebär att du slipper den kompromissen, dessutom får du en bas som primärt är gjort för bra musik snarare än muller. Nackdelen är att de oftast inte går riktigt lika djupt, fast det går att hitta högtalare som gör riktigt bra ifrån sig här.

Priset då? Här vinner golvhögtalaren med hästlängder. En bra golvhögtalare kostar kanske 20-40% mer än vad motsvarande stativhögtalare gör. För en subwoofer får man snarare lägga på 40-70%.

Men vad är bäst då? Det är alltid en smaksak men vill du ha en ekonomisk lösning bör du definitivt överväga både en och två gånger att endast ha ett par golvhögtalare.För de flesta är det att föredra både golvhögtalare och subwoofer och då gäller det också att ställa in anläggningen på ett bra sätt. Tyvärr kostar det också mer, en subwoofer med rapphet som även passar bra till musik börjar någonstans vid 2 000kr begagnat (3 000kr nytt). Den billigare lösningen är då att ha en mullrig subwoofer som är på till filmen men av när man lyssnar på musik.

Att tänka på är att du bör ha en receiver som orkar driva dina högtalare. Har du en billigare och mindre receiver så hjälper det inte hur bra golvhögtalare du än har. Den kommer antagligen ändå inte kunna skapa den kontroll du önskar dig. Framförallt riskerar du att stå utan den maffiga basen om receivern överhuvudtaget inte orkar leverera den kraft du behöver. I så fall är lösningen förmodligen att kika på en subwoofer, den driver ju sig själv. Så till syvende och sist är receivern en avgörande faktor!
Är du ändå sugen på golvhögtalare går det så klart att byta ut receivern. Förutom att du då får en som kommer orka driva högtalarna kommer antagligen också ljudet förbättras markant i övriga anläggningen.

Stativhögtalare+subwoofer:

+ Kan ha mindre diskreta högtalare
+Det blir oftast en kraftfullare mer ”väggskakande” bas.
-dyrare

Endast golvhögtalare:

+Bätte för musik
+Oftast rappare bas
-Kräver en kraftfullare receiver.

Genesis V, Nypris 216 000kr – lyssna på dem hos REHIFI.SE

5 oktober, 2009
Nypris 216 000kr!

Nypris 216 000kr!

Hur bra kan egentligen en högtalare låta?

Jag skulle vilja säga att det är betraktaren som sätter gränserna. Likt hur en vinprovsmakaren kan älska dyra viner och få fram 10 tals smaker där ungdomen med knapphet skulle kunna beskriva två, kan audiofilen älska dyra högtalare där alla delar av musiken framträder tydligt och artisten tycks sitta några meter framför en.

Genesis V tillhör det yttersta i högtalarväg. Varje högtalare är bestyckad med 4 stycken 8″ basar som drivs av ett separat 800W slutsteg. På framsidan har du även ett mellanregister, en dome samt en diskant. På baksidan har du ytterligare en diskant. Totalt väger varje högtalare 91kg! Resultatet blir en stor och mäktig högtalare som spelar makalöst bra! De totalt 8 stycken 8″ basarna (Ytan motsvarar att du skulle ha två stycken 23″ basar) tillsammans med servostyrningen ger en mycket kraftfull basåtergivning, en återgivning som dessutom är extremt djup. I vår konfiguration förstår man inte riktigt måttet av detta när man lyssnar. Det är när man ställer sig 20 m bort i verkstaden och skallret i lamporna hörs mer än ljudet från anläggningen man inser att högtalaren presterar i gränslandet mot det ouppnåeliga, vilket även stereotimes upplevt.

Närvaron är total, detaljerna hörs bra, men det finns en fara. Efter en del av provlyssningarna är det faktiskt skönt att vila öronen en stund. Högtalaren spelar nämligen så rent oavsett volym att man tenderar att höja och höja och HÖJA. Det tycks helt enkelt inte finnas någon övre gräns för när högtalaren ska krokna. Helt plötsligt sitter man där och lyssnar på en nivå som antagligen är skadlig, men det låter så fruktansvärt bra att man bara måste lyssna lite till…!

För er som ”kan smaka av vinet” finns högtalarna att provlyssna i vår butik.
De är uppkopplade tillsammans med bl.a. Holfi nb250 och vår Denon dcd-sa1.

Som vanligt kostar det en del när det smakar. Tur då att vi säljer begagnat och därmed har rejäla rabatter.
Kvittot som följde med detta paret Genesis V visar att de kostade 216 000kr när de var nya. I vårt exemplar har vi bl.a monterat i två helt nya domar och uppgraderat mellanregistret till den senaste versionen (rekommenderat av Genesis Technology).

Priset är satt till 79 000kr, 64% rabatt mot nypriset alltså och då är vårt exemplar dessutom uppgraderat.

Bukowskis 98 000kr, REHIFI.SE under 5 000kr

4 oktober, 2009

Ibland kan man förvånas hur konstobjekt kan springa iväg i pris. Fast där är ändå produkten unik, än konstigare kan jag tycka det är när det finns två identiska produkter och den ena kan gå för 10 tals gånger mer än den andra.

På Bukowskis auktion så gick Ingmar Bergmans gamla stereo för 98 000kr. Den består av ett par okända högtalare, en stycken Sony str-6055 samt en stycken JVC tt-71. Just str-6055 sålde vi förra gången för 650kr. JVC:n är nog lite ovanligare och den kan betinga runt 2 000kr. Utöver detta hade han alltså även ett par högtalare. Skulle tro att de höll samma klass som resten av anläggningen och då kanske de kan betinga runt 1 500kr. Så hade vi haft hans produkter hade vi kanske tagit totalt runt 5 000kr. Nu betalade alltså någon 98 000kr för just den anläggningen, ett överpris på drygt 90 000kr. Det säger något om hur stor Ingmar Bergman var!

Är det någon som vill ha en anläggning som påminner om den Ingmar Bergman hade kan jag varmt rekommendera:

Sony str-11L för 900kr

Techncis sl-1411 för 2 400kr samt

Mission 761 för 1 100kr.

Totalt 4 400kr. Till skillnad från Bukowskis får du då också 3 månaders garanti!