HIFI och avlyssning – konsten att beskriva vad man hör (2/10)

5 juli, 2010 av admin Lämna en kommentar »

För att bli bra på kritiskt lyssnande måste man också vara duktig på att förstå och kunna beskriva det man hör. Vi kommer här att ta upp hur olika man uppfattar ljudet , olika frekvensområden samt om helhetsintrycket för det man lyssnar på.

Vad är det du hör?

JBL LX-60

Spelar ljust och detaljrikt

Den svåraste aspekten av lyssnande är att kunna beskriva vad man egentligen hör. Precis som med ett vin eller en Whisky så behöver man bygga upp ett ordförråd som beskriver de olika nyanserna. Här kommer vi återigen in på träningen där man för varje gång man lyssnar och försöker sätta ord på de olika nyanserna man hört blir bättre på det. Du bör göra detta i kombination med att läsa expertutlåtande eller ännu bättre, ha en audiofil bredvid dig du kan prata med. Likt barnet som första gången lär sig ”gul anka” är risken annars att du precis som barnet pekar på en gul boll och säger ”gul anka”. Genom att då blir rättad och förstå att, ja den är gul, men det är ingen anka utan en boll, tränar man sig och kommer att utveckla sitt ordförråd.

Man har olika smak

Alla lyssnare uppfattar ljudet olika och har olika smak samt preferens. Detta är inte konstigare än att vissa gillar surströmming, andra gör det inte. Så medan någon kan tycka att det är extremt viktigt med ett ljust detaljrikt ljud, kan någon annan föredra ett mörkare och mjukare ljud. Om man då spelar på en högtalare i världsklass kommer de  inte att uppskatta den lika mycket.

Olika frekvenser

Luxman MQ-360

Rör spelar mjukt och varmt

Ett mänskligt öra kan uppfatta frekvenser mellan 20-20 000hz. Basen är de låga frekvenserna ner mot 20hz medan diskanten ligger mycket högre, upp mot 20 000hz. Det är de höga frekvenserna man har svårare att uppfatta på äldre dagar. En av de tydligare sakerna att förklara är just om vilken frekvens man pratar om:


20-40hz, Djupbas
40-80hz, mellanbas
80-160hz, övre bas
160-320hz, lägre mellanregistret
320-640hz, mellanregistret
640-1 280hz, övre mellanregistret
1 280-2 560hz, lägre diskanten
2 560-5 120hz, diskanten
5 120-10 240hz, övre diskanten
10 240-20 480hz, Översta registret

Helhetsintryck

En av de viktigaste aspekterna för ljudåtergivningen är helhetsintrycket. Hur bra balanserade  är egentligen högtalarna? Upplever du att t.ex. basen är överväldigande och låter mycket mer än vad den borde? Då pratar man om en basrik högtalare. Är det omvänt att man tycker att det är lite bas och att det känns som om det saknas något så pratar man om att ljudet upplevs som tunt. Känner du att diskanten är lite väl påträngande, kanske så pass att när du spelar så högt att du hör tillräckligt mycket av övriga register får du nästan ont i öronen av diskanten? Då pratar man om en väldigt ljus eller detaljerad högtalare. Kanske tycker du istället att rösterna verkar svåra att uppfatta och försvinner bort, då pratar man istället om att ljudet låter instängt. Ibland kan du uppleva att ljudet är väldigt närvarande, att det nästan känns som om artisten har tagit några steg närmare dig. Då brukar man prata om att högtalaren är väldigt närvarande och intensiv. Motsatsen, med en högtalare där man upplever att artisten och musiken försvunnit längre bort, så pratar man om att det låter frånvarande och distanserat. Du kan redan nu jämföra hur ett stycke låter på t.ex. din vanliga stereo med TV:n eller t.ex. bilstereon. Det är viktigt att lyssna analytiskt och försöka sätta ord på skillnaderna du upplever. Upplever du inte skillnader omedelbart, fortsätt lyssna för desto mer du lyssnar desto bättre kommer du att bli på att höra skillnaderna.

Relaterat

HIFI och avlyssning – Bli bättre på att lyssna 1/10

Så fungerar en högtalare

Ska man satsa på rör eller transistor?

Så här fungerar ett element i en högtalare.

Decibel – Snabbinformation

Slutsteg, varför ska man köpa det och vad är det?

//Thomas, VD REHIFI.SE

Annonser

1 kommentar

  1. John stalberg skriver:

    Hej! Hittade just denna trevliga blogg. Jag håller med om att det är en utmaning i att beskriva ljudet från en anläggning. Jag brukar föredra och faktiskt förordar att försöka använda de vanligaste lättförståeliga termerna där det går. Alla fattar när man säger att det låter ljust. Det blir ljusare när man vrider upp diskanten. Enkel parameter med enkel förklaring. Motsatsen blir dov.

    Högre och lägre är dubbeltydigt om det inte framgår i sammanhanget. Det kan betyda högre respektive lägre ton eller frekvens men också högre respektive lägre ljudstyrka. Därför föredrar jag att använda starkare respektive svagare för ljudstyrka och låta hög och låg representera ton/frekvens. Ljus och mörk är bra för att undvika missförstånd men passar inte alltid språkligt.

    Det ringar in beskrivning av frekvensområdet samt rent allmänt ljudstyrkans nivå. Exempel: om man spelar med riktigt svag ljudstyrka hör man varken de ljusaste eller de mörkaste tonerna. De översta och de lägsta frekvenserna hörs alltså inte. Det är bara de mellersta frekvensområdet som hörs.

    Ljud är också förändringar i ljudstyrka. Alltså då volymratten lämnas i ett visst läge. Jag syftar på dynamiska förlopp. En ensam trumma är ett praktexempel. I princip kan en anläggning bara minska dynamiken. Inspelningar däremot kan vara manipulerade för att konstlat ha en överdriven dynamisk karaktär eller så handlar det om helt syntetiserade ljud som kan ha ovanliga ljud som är extrema gällande dynamisk karaktär. En trumma som inte alls får den dynamik den borde ha låter odynamisk, komprimerad eller dynamikbegränsad. Här börjar nog svårigheterna på allvar. Det är lätt att ta till tam, matt eller till och med trött. För klarhets (språklig sådan) skull är det nog bäst att säga att det är dynamiken som är begränsad. En inspelad trumma som är dynamikbegränsad är alltid mer eller mindre dov jämfört med när dynamiken inte begränsas. Tillslag på något, trumma, hammaren i ett piano som slår an strängarna eller ett knäpp på en gitarrsträng ger inledningsvis en peak. En transient. Det är den delen som så ofta begränsas och det hörs ofta tydligt. Dels blir peaken svagare och dels blir karaktären dovare på grund av dämpningen.

    Det är en bra grund att stå på.

    Gällande att vi upplever ljud olika så vill jag snarare belysa hur lika vi upplever ljud. Om man tar någon av de parametrar jag beskrivit och ändrar i någon riktning så att det hörs tydligt kommer vi vara rörande överens om vad som hänt. Upo med diskantratten och alla kommer att säga ljusare. Ner med den och vi säger dovare. Upp med basratten och alla säger mer bas i ljudet och en begränsad dynamik leder aldrig till att någon tycker att tillslagen blev starkare och inte heller ljusare.

    Sen kan man gilla olika saker men på den här avskalade ‘ickemusikaliska’ nivån är vi förvånadsvärt överens över vad som gillas eller ogillas. Men jag har nog tömt min kvot för den här gången så det får bli en avrundning med något hängande i luften att fundera vidare på. Det saknas en del, olika former av distortion och ljudbild (rummets dimensoner – långt bort etceter) med mera.

    Glöm inte att det är två huvudsakliga ‘likvärdiga’ delar som medför musikåtergivningen. Avspelningsutrustningen med lyssningsrummet men också inspelningen med dess rum och utrustning. Snacka om rörigt! Jo avrunda skulle jag :)

Kommentera


7 - two =